Gipset är borta!
Promenader i Varamon
När vi kom hem var han helt slut, han bara sov och sov.
Att säga hej då var inte så roligt, men det kändes inte lika tungt som det har gjort förut. Nu är hon ju trots allt bara i Norge så det är väl inte mer med det än att åka upp och hälsa på.
Framåt kvällen åkte jag, Christopher och Silent till min träning för att hälsa på alla lagkamrater. Jag kunde inte träna pga att jag fortfarande är så genomförkyld. Men efter besöket åkte vi ner till stranden Varamon för en liten kvällspromenad. Det var inget folk på standen så vi passade på att släppa Silent lös. Han tyckte det var skit kul att få vara lös. Han lyssnar jätte bra på sitt namn när vi vill att han ska komma. Det ser bra ut än så länge att ha honom lös men vi får väl se hur framtiden ser ut..
Det var så skönt att komma ut och gå en stund i solnedgången. Vi har inte hunnit få så mycket tid ihop jag och Christopher med alla träningar, matcher, jobb. Men man får ta tillvara på den tiden man får.
Idag hade jag tänkt att ha lite sovmorgon för Silent har velat sova länge varje morgon nu. Men vi har varit tvugna att gå upp och skjutsa Stoffe till jobbet. Så idag när vi skulle sova ville själklart inte vargen det! Ne då utan han låg och bet på min hand och täcket. Det var bara att gå upp kl 7 på morgonen. Men det var det värt ändå för vi skjutsade Stoffe till jobbet, sen åkte vi ner till stranden och gick ett tag. Silent bara älskar att vara lös och vidga sina vyer lite. Sen åkte vi hem och sov båda två i två timmar.
På eftermiddagen kom Frida och M och hälsade på sen kom även Olle. Olle och jag åkte ner till Varamon på sena eftermiddagen igen och bara satt i sanden medans Silent nosa runt och grävde i sanden.
Det är så skönt att kunna utnyttja stranden när man inte har någon trädgår och släppa honom i. Han njuter hela tiden och det är så kul att se honom mysa omkring om dagarna.
Nu ligger vi båda två i soffan och bara tar det lugnt. Stoffe är och tränar så han får vi träffa senare ikväll.
Här kommer lite bilder från Olles och våran tur i Varamon
Måndag
I helgen spelade vi en träningsturnering i Vadstena. Vi gick obesegrade genom hela turneringen faktiskt. Så här bra har vi inte spelat någonsin tror jag. Vi mötte Vadstena i finalen och eftersom vi slog dom rätt stort i första matchen så var dom riktigt sugna på att ge oss en ordentlig match i finalen. Men vi spelade en match som bevisade att vi kan vårat spel och att alla i hela laget har höjt sig till den här säsongen. Varje posision har blivit bättre, alla tar med ansvar och sin del i spelat. Bra turnering tjejer.
Jag har dock inte mått så bra den efter turneringen. Mina armar är helt blåslagna, kroppen värker över allt och jag har blivit ordenligt förkyld.
Men det tar inte lilla valpen hänsyn till, han tycker det är skitkul när mamma kommer hem efter en hel dag. Tur att Stoffe hade lite bättre rörlighet och kunde busa med honom.=)
Idag har jag och Silent haft sovmorgon. Stoffe tog upp honom i sängen i natt för att han var så orolig och bet iallt som fanns i sovrummet. Men när han kom upp så somnade han som en stock, och där blev han kvar tills vi gick upp kl 9.30. Han är ju för mysig lilla voffsen.
Han har varit så irriterad och frustrerad på sig själv idag. Han har inte riktigt vetat vart han ska ta vägen eller hur han ska vara. Nu ligger han här bredvid mig helt utslagen.
Jag borde nog ta tag i lite städning här hemma medans han sovar. Jag är förjävlig i att stöka ner över allt, det måste bli skärpning på det.
Snart kommer Inger också för att var hundvakt. Jag måste åka och jobba och Christopher slutar inte förrän senare i eftermiddag. Så då får hon komma hit och hjälpa till.
Nu ska jag göra nytta. Ha en bra dag.
byebye
Valpkurs och träningsturnering i Vadstena
Idag har det varit fullt upp. Jag fick gå upp kl 7 för att sedan åka iväg till Vadstena för att spela handboll. Det var inte kul att säga hejdå till min älsklingar som båda låg i sängen och halvsov.
Vi började spela mot Vadstena. Det blev vinst med 20-9. Vi spelade enligt våran plan och allt vi tränat på under veckan. Det var en match som var riktigt kul att vinna och det syntes på hela laget att vi hade roligt på planen.
Kl 13 spelade vi mot Mantorp. En match som vi spelade bra stundtals men hade mycket mer att ge. Vi vann med 24-17.
Efter Mantorpsmatchen åkte jag hem till Chrisopher och Silent. Christopher, Silent, mamma, Inger,Uffe och jag tog en tur ut till Lillehals för att ha en skön eftermiddag på stranden och i solen.
Silent var överlycklig att få springa lös. Han var helt tokig, han grävde, badade lite, och var allmänt knäpp.
Eftermiddagen vart kanon vi hade hur mysigt som helst.
På förmiddagen var Christopher, hans föräldrar och Silent på valpkurs. Han hade varit jätte duktig och tyckte var jätte kul att leka men andra valpar. Vi fick många bra tips att träna på i vardagen. Nästa lördag får jag följa med. Lite läskigt om jag får gå ensam utan Christopher, men det ska nog gå bra.
Nu sitter vi hemma hos mamma och har precis ätit god mat, ost och kex. Silent ligger utmattad på golvet, vilket är förståligt efter den här aktiva dagen. Men han har varit så glad under dagen och han har verkligen utforskat världen.
Snart är det dags att åka hem för att ladda om inför morgondagens matcher. Hoppas vi kan gå vidare till finalen, men spelar vi vårat bästa så ska det gå vägen. Heja MHK.
Ha en trevlig kväll!
Silent
Jag startade den här bloggen för att kunna skriva av mig lite om våran lilla valp Silent. Det kanske finns någon med liknande erfarenheter mm.
Att skaffa hund har alltid varit något jag velat göra i hela mitt liv men det har jag aldrig fått av olika anledningar. När jag och Christopher träffades visste vi båda två att vi någon gång skulle skaffa en hund men frågan var bara när.
I början av juni skickade min mamma en länk på en otroligt söt liten blandisvsalp som både jag och min mamma föll för. Men att bara skaffa en hund så där utan att tänka igenom beslutet var inte aktuellt. Eller lite aktuellt men inte genomtänk alls. I vilket fall var han redan såld när jag ringde.
Efter den dagen kollade jag på blocket varje dag för att hitta en passande hund.
Christopher var långt ifrån reod att skaffa hund, han ville ha hund i framtiden men inte än. Vi fortsatte prata med varandra och börja prat om vilka hundraser vi ville ha i framtiden och var helt olika. Jag ville ha rottweiler, amstaff, och likande raser Christopher ville ha golden, bernensennen, schäfer. Vi kom fram till att båda kunde tänka sig rottweiler och vit hedehund. Men för oss båda fanns inte den där rätta känslan att den där rasen vill vi ha.
Tiden gick och vi fortsatte att kolla på blocket och en dag kom en annons in om en valp som hette Silent från Broscheit Fangs kennel nere i Ängelholm, de födde upp Sibirian Huskys. Vi började kolla på olika forum för att höra andras åsikter om sibirian husky, och det var inte mycket bra man läste om dom. Vi la rasen åt sidan men kunde inte släppa taget. Det kändes ändå som om det var något speciellt med rasen och lilla Silent.
Vi bestämde oss för att höra av oss till olika kennelklubbar och höra deras åsikter om rasen. Det kändes som om vi tog rätt väg. Vi fick svar på alla frågot vi ville och kände att vi hade det som hunden behöver. Nu hade vi bestämt oss för ras iallafall, båda var helt klart överrens om att det var vad vi var ute efter.
Christopher kände att hund till våren skulle passa bra medans jag inte kunde släppa lill Silent. Jag ville ha hund nu, det var något som fattades hos mig. Christopher var mer realistisk med hur vi skulle få tiden att gå ihop med handboll, jobb och bandy. Medans jag visste att det skulle gå på ett eller annat sätt.
Nästa steg var att prata med nära och kära runt om för att se hur de ställde sig till att vi skulle köpa hund. Vi fick många bra råd och fullt stöd och hundvakter. Det var det avgörande, Christopher var redo, jag var redo så jag ringde till uppfödaren och berättade att vi ville ha Silent.
Jag har nog aldrig haft sån ångest för att fatta ett beslut förut. Jag frös och jag skakade efter att jag hade ringt. Jag ifrågasatte om vi hade gjort rätt osv. Men som tur är har jag en väldig stabil pojkvän som lugnade ner mig och sa att det var rätt vi är redo och vi ska ha en valp om två veckor!
Nu sitter vi båda här på govet med våran lilla Silent. Han försöker få ut godisbitar ur en toarulle. Vi ligger jämt på golvet nu för tiden och vi tillbringar mer tid ute än inne. Nu idag vet jag att vi fattade rätt beslut och jag och Christopher är jätte glada för våran lilla valp!
Nu ska jag busa lite till med Silent innan jag ska iväg på handbollsträning!
Imorgon börjar valphursen och eftersom jag måste iväg på träningsturnering i Vadstena så får Christopher och hans föräldrar gå på valpkurs.
Ska berätta mer i senare inlägg om när vi hämtade honom från kenneln.
Bye bye
